Lite så känns de.
Kanske är mitt eget fel (som alltid) men det känns som om man inte duger längre.
Det är skittråkigt men jag tycker inte att det alltid är jag som ska höra av mig.
Vi pratar aldrig längre, innan hördes vi av nästan varje dag.
Jag saknar det vi hade, att umgås med dig, prata om allt.
Vet inte varför det har blivit såhär och jag hoppas det kommer bli bättre igen.
Du är en av dom bästa, en vän jag inte vill förlora.
Varför känns det då som att vi glider ifrån varandra??
*snyft*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar